In this paper, we study attitudes in Sweden to bringing back an extinct species, the aurochs (Bos primigenius), which once played an important role in European forest ecosystems. This is done using a willingness-to-pay approach, and examining whether willingness to pay for restoring the aurochs is related to the restoration technology (breeding programme or gene editing programme) adopted. Attitudes to de-extinction vary significantly across individuals, but are in general relatively positive, with 59% of respondents stating a willingness to pay for such efforts for the aurochs. Female respondents are more reluctant than males to contribute to the gene-editing technology. However, aside from this gender effect, the technology used (breeding or gene editing) does not affect average WTP, but we generally find acceptance of the idea of de-extinction as well as higher WTP among younger individuals, and especially among members of environmental organisations.

Swedish small-scale fishing has undergone significant changes over time. There are examples of small-scale fishers who have diversified their activities by developing new sales channels or by processing a large part of their products themselves. However, this type of activity is significantly less well-documented than the fishing itself. In this paper, we examine how the catches of the Swedish small-scale Baltic fishery are used after landing, what economic values the sector generates, and what challenges the fishery sees to further develop its activities. The study is based on a survey of 379 small-scale commercial fishers along the Swedish Baltic Sea coast. We find that around 30 % of the fishers have income from sources other than fisheries or fisheries-related activities, and that approximately 70 % process at least part of their own catches. These activities also generate economic activity in other sectors, with regional multipliers ranging from 1.21 to 2.05. Regarding obstacles to company development, most small-scale fishers identify government management, including management of predator populations as well as the fishery itself, as the main obstacles rather than market access or the availability of labor and capital.

While environmental policy acceptance has been extensively studied in OECD contexts, comparative evidence on how different forest policy instruments are perceived across low- and middle-income countries remains limited, particularly regarding the interaction between individual attitudes and national governance conditions. This study addresses this gap by analyzing stated support of four policies aimed at reducing forest loss across five East African countries: Ethiopia, Kenya, Rwanda, Tanzania, and Uganda. Using survey data from 4542 respondents, we examine individual and contextual factors associated with acceptance.

At the individual level, acceptance is higher for bans and taxes on tree cutting on public lands (67–68%) than on charcoal (44–46%), suggesting that policies perceived to directly constrain household energy access face greater resistance than restrictions on tree cutting. Reliance on firewood or charcoal is negatively associated with acceptance of all policies, while environmental concern, education, and trust are positively associated. Access to clean cooking fuels is positively linked to acceptance of tree-cutting restrictions. However, households dependent on charcoal are less supportive of charcoal-related bans and taxes, even where cleaner cooking alternatives are more available. Government effectiveness is associated with higher policy acceptance primarily where trust in government is high. Tree-cover loss is positively associated with acceptance of charcoal-related measures, and environmental concern is more strongly associated with acceptance in countries experiencing greater degradation.

While the sample is skewed toward urban and more educated respondents, the regional comparative analysis offers new evidence on how socio-economic and contextual factors relate to public acceptance of forest policies.

Denna rapport undersöker hur den svenska allmänheten värderar en hypotetisk ökning av antalet vilda Gullspångslaxar som vandrar upp i Gullspångsälven och dess biflöden till följd av miljöförbättrande åtgärder kopplade till vattenkraften. Resultaten är relevanta för de kommande omprövningarna av vattenkraft enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraft (NAP), där både Sveriges elförsörjningsbehov och behovet av miljöförbättringar i landets strömmande vatten ska vägas in.

Datainsamlingen till studien genomfördes med hjälp av en enkätundersökning som riktades till ett representativt nationellt urval av personer i Sverige, samt till ett lokalt urval av invånare i kommunerna Gullspång, Degerfors och Karlskoga. Respondenterna tilldelades slumpmässigt ett av tre scenarier, där varje scenario beskrev olika nivåer av förbättring i antalet vilda Gullspångslaxar som vandrar upp till Gullspångsälven och dess biflöden.

Resultaten från studien bekräftar resultat från tidigare studier av Håkansson (2008, 2009) och Ek m.fl. (2024) som finner att respondenterna generellt sett är villiga att betala för en miljöförbättring där laxbestånd stärks, men att den exakta omfattningen av förbättringen har mindre betydelse för deras betalningsvilja. Detta skulle exempelvis kunna bero på att respondenter har ganska snabbt avtagande betalningsvilja för stärkta bestånd, att de huvudsakligen värdesätter förbättringar som sådana och inte fäster sig vid de exakta utfallen, eller att de har svårt att överblicka innebörden av olika förbättringsscenarion. Även om betalningsviljan var högst för att uppnå ett långsiktigt hållbart bestånd av Gullspångslax, innebär resultaten att mycket av den samhällsekonomiska nyttan går att uppnå redan vid åtgärder som förbättrar förutsättningarna för beståndets överlevnad men där risken för inavel fortfarande finns kvar.

Den genomsnittliga betalningsviljan för att öka antalet Gullspångslaxar till den nivå som bedöms som tillräcklig för att säkerställa att beståndet överlever på lång sikt uppskattas till 175 kronor per respondent. Aggregeras detta upp till populationsnivå blir denna betalningsvilja mellan 1055 och 1936 miljoner kronor för Sveriges befolkning som helhet. Det finns med andra ord en hög samhällsekonomisk nytta förknippad med åtgärder som kan säkra Gullspångslaxens överlevnad.

The economic development opportunities linked to natural gas exploitation could benefit households in the areas where exploitation takes place, but the effects of exploitation will work through multiple channels, making overall impacts specific to local conditions. This study contributes to the literature by examining perceived livelihood improvements and changes in farming linked to natural gas exploitation in the Lindi and Mtwara regions of Tanzania. The study employed logit regression models. Findings revealed that few households changed their traditional crop production systems in either region. However, households levels of perceived livelihoods improvements differed considerably between the regions and were neutral in Mtwara but high in Lindi. Regression results revealed that where there were changes in farming and perceived livelihood improvements, these were associated with household socio-economic factors and with opportunities arising from the exploration and exploitation. These results should be considered in future policy formulation. Future studies can analyse the gender differentiated impact of natural gas exploration and exploitation.

In many developing nations, modern energy sources are seen not only as cleaner and more efficient than traditional fuels, but also as important for achieving socio-economic development. Hence, from an energy policy perspective, households should switch to using modern energy sources. However, even when such sources are available, many households continue to use traditional fuels for cooking, often in combination with their modern counterparts. This study examines the effects of Dar es Salaam households' experience with using various fuels on fuel stacking behaviour and demand for individual fuels. The study finds a fuel-stacking behaviour, where most households combine LPG and charcoal for cooking. It also finds that households’ fuel choices are highly sensitive to their prior fuel-use experience. The results imply that achieving shifts to new fuels is easier if households have had at least some experience with those fuels. Hence, energy policies that aim to give households experience in using new fuels may make future energy switches easier to attain.

WGIABs overall objectives were to identify the main drivers of food web dynamics and the consequences of changes in these drivers to the Baltic Sea food web in order to support the development of strategies for ecosystem-based fisheries management. As part of this work, we investigated Bayesian network models as tools to inform ecosystem-based management and updated the ecosystem overview for the Baltic Sea. The work on Bayesian networks continues in the 2025-2028 term. We compiled and updated long-term time-series for seven Baltic Sea basins to provide descriptions of how food web dynamics have changed over time in response to key environmental factors and human pressures. Our results show that major changes in food web structure have occurred across all basins in response to climate, nutrient availability and fishing pressure. Although common drivers of change were identified across basins, the importance of these factors varied between basins. WGIAB was responsible for producing the Baltic Sea ecosystem overview (EO), where the main pressures affecting the Baltic Sea ecosystem were identified as nutrient enrichment, selective extraction of species and contaminants, which agrees well with these results. Contributing to ecosystem-based fisheries management WGIAB developed potential Feco scaling factor(s) and produced a draft of an ecological species profile (ESP) for central Baltic herring. ESPs and Feco are being further developed in collaboration with ICES Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS) for Baltic Sea stocks. The results of the cumulative impact risk assessment from the EO will be used in the 2025-2028 term to develop spatial cumulative assessment of impact risk for management methods (SCAIRM) for the Baltic Sea. WGIAB has developed a strong collaboration with other ICES working groups and several HELCOM expert groups and plans to extend these collaborations into the new term.

I den här rapporten studeras hur människor boende vid Bräkneån värderar förändringar i landskapsbilden och kulturmiljön längs vattendraget som skulle kunna bli följden av miljöförbättrande åtgärder i vattenkraften i ån. Detta vattendrag har fyra mindre anläggningar som inom kort ska omprövas som en del av den nationella planen för omprövning av vattenkraft, NAP. Bräkneån utgör en intressant fallstudie för värdering av lokala användarvärden då miljöåtgärder i dessa NAP-anläggningar kan värderas såväl positivt som negativt av närboende. Bland annat finns en lokal opinion mot förslaget att riva en av NAP-anläggningarna i Bräkneån, Ekforsdammen, där motståndarna menar att en utrivning skulle påverka befintliga kulturvärden och landskapsbild negativt.

Datainsamling till studien har skett med hjälp av en enkät som gått ut till personer boende i Tingsryds, Ronneby och Karlshamns kommuner, där de fyra NAP-anläggningarna i Bräkneån är lokaliserade.

Resultatet från studien visar att trots viss lokal opposition mot åtgärdsförslaget, är endast 8% av respondenterna negativa, medan 43% är positiva och övriga är neutrala eller osäkra. Den genomsnittliga betalningsviljan för att genomföra åtgärdspaketet är cirka 221 SEK per hushåll och år, vilket är klart lägre än de uppskattningar som finns för vattendrag med storskalig vattenkraft. Betalningsviljan sjunker med stigande avstånd från Bräkneån, och en fråga för framtida forskning blir hur detta avståndsberoende lämpligast kan modelleras. Intressant nog är den genomsnittliga betalningsviljan för att förhindra åtgärdspaketet cirka 631 SEK per hushåll och år under en femårsperiod, vilket är betydligt högre. Det ska dock påpekas att detta resultat är baserat på ett mycket litet antal svar, vilket innebär osäkerhet i skattningen. Det ska också påpekas att den samlade betalningsviljan för att genomföra förslaget inte utan vidare kan ställas emot den samlade betalningsviljan för att förhindra förslaget, eftersom betalningsviljefrågorna mäter principiellt olika saker.

Bland de som är positiva till åtgärdspaketet anser flest att den viktigaste effekten av de föreslagna miljöåtgärderna i vattenkraften är att Bräkneån får fler strömmande partier och ett mer naturligt flöde, vilket skapar en mer dynamisk och naturlig miljö längs vattendraget. Bland de som är negativa till åtgärdspaketet anser flest att den mest betydande konsekvensen av de föreslagna åtgärderna är att rester från tidigare verksamheter, som skildrar områdets historiska utveckling, kan påverkas negativt.

Denna rapport undersöker hur boende längs Ljungan värderar förändringar i landskapsbilden som en följd av miljöförbättrande åtgärder vid vattenkraftsanläggningar i ån. Ljungan är ett vattendrag med flera kraftverk som inom kort ska omprövas inom ramen för den nationella planen för omprövning av vattenkraft (NAP). Vattendraget utgör en intressant fallstudie för att värdera lokala användarvärden, särskilt eftersom det uppvisar stora likheter med Ljusnan – det enda svenska vattendrag där en liknande studie tidigare genomförts. Detta möjliggörjämförelser och en bedömning av om resultaten är överförbara.

Datainsamlingen genomfördes under 2023 via en enkät som skickades till invånare i Sundsvalls, Bergs och Ånge kommuner, där de aktuella NAP-anläggningarna är belägna. Studien visar att den genomsnittliga betalningsviljan för att genomföra de föreslagna åtgärderna uppgår till 532 kronor per hushåll och år under en femårsperiod. Detta motsvarar en totalbetalningsvilja på cirka 15,9 miljoner kronor per år för de tre kommunernas invånare. Noteras bör dock att betalningsviljan sjunker med stigande avstånd från Ljungan och att en fråga för framtida forskning blir hur detta avståndsberoende lämpligast kan modelleras.

Rapportens resultat är i nivå med den genomsnittliga betalningsvilja som uppskattades i den tidigare studien av Ljusnan. Detta tyder på att den lokala betalningsviljan för åtgärder i vattendrag med storskalig vattenkraft ofta kan väntas vara kring denna nivå och att dessa resultat kan generaliseras till andra vattendrag med storskalig vattenkraft som ska omprövas framöver.