Eftersom samhället sällan står still räcker våra invanda sätt att tänka och göra inte alltid till. Vi behöver utvecklas i takt med vår samtid, genom att initiera nya lösningar som kan få fäste i samhället. I detta temanummer av Kurage utforskar vi just detta i termer av ”innovation”. Med innovation menas här att skapa något nytt som tas i bruk och gör nytta i samhället, i form av bland annat nya metoder, verksamheter, tjänster och produkter. I begreppets latinska och grekiska ursprung betydde innovation att initiera förändring i den politiska och sociala ordningen – och kom senare att användas för 1500-talets försök att förändra kyrkans ordning och 1700-talets politiska revolutioner.

Innovation är ett förväntat mervärde i idéburen välfärd, i betydelsen av nytänkande sätt att möta behov och utmaningar i det svenska välfärdssystemet. I denna artikel presenteras en studie av dokument från offentliga och idéburna aktörer för att bringa klarhet i sådana förväntningar. Där framhålls idéburna förlagor till nutida välfärdstjänster som hemtjänst och barnavårdscentraler, samt förväntningar om fortsatta idéburna initiativ för att möta behov som förbisetts av offentliga och kommersiella aktörer. Det föreslås bland annat reserverat deltagande i upphandlingar och valfrihetssystem, vilket kan underlätta för idéburna aktörer att fungera både som innovatör/föregångare och som komplement/ersättning till offentlig välfärdsverksamhet. Däremot är det mer osäkert om det skapar tillräckligt goda förutsättningar för att tillvarata de sociala mål och medel som ligger till grund för innovation som särart och mervärde i idéburen välfärd.

Innovation is expected to provide a distinct and added value in non-profit welfare, in the sense of novel ways of meeting needs and challenges in the Swedish welfare system. This article presents a study of documents from the public and non-profit sectors to bring clarity to these expectations. The documents highlight non-profit origins of public welfare services such as home care and childcare centers, and expectations of continued initiatives to meet needs overlooked by public and commercial actors. Proposed measures of reserved participation in public procurement could enable non-profit actors to function both as innovators/forerunners and as complements/replacements in relation to public welfare. It is however uncertain if this provides enough space for the social aims and means of innovation as a distinct feature and added value in non-profit welfare.

De samhällsutmaningar som adresseras i social innovation, såsom fattigdom och arbetslöshet, har sällan några enkla och snabba lösningar, utan kräver ett stegvist prövande arbetssätt. Forskning visar följaktligen att sociala innovationer ofta utvecklas i snirkliga processer under långa tidsperioder. Den klassiska illustrationen av innovation i form av en glödlampa är därför något missvisande i detta sammanhang. För att lyckas påverka komplexa sociala strukturer räcker det sällan med att hitta på en ny idé, utan det krävs framför allt uthållighet och en kombination av flera olika idéer för att mobilisera intressenter, formge och testa lösningar, utforma en verksamhetsmodell med mera. Därmed kan social innovation liknas vid att springa ett maraton mellan en rad glödlampor snarare än att tända en enda sådan. Stockholms Stadsmission kan sägas ha sprungit ett sådant maraton under 170 år för att motverka fattigdom, hemlöshet, arbetslöshet, ensamhet m.m. Efter att de grundades 1853 etablerade de bland annat ett arbetshem för frigivna fångar och kostnadsfria skolor för fattiga barn. Senare inrättade bland annat en hjälpbyrå för kvinnor på 1930-talet, alternativt julfirande på 1960-talet, ett dagis för barn med HIV på 1990-talet och butikskedjan Matmissionen med nedsatta priser för personer med låg inkomst på 2010-talet. Det allra senaste exemplet är ett hyreshus med socialt hållbara bostäder som stadsmissionen bygger under 2023.

Alla EU-länder förväntas stötta social innovation i sina nationella program i Europeiska Socialfonden (ESF) under 2021-2027, i syfte att möjliggöra nytänkande lösningar och anpassa politiska åtgärder till sociala förändringar. I det svenska ESF-programmet har ett särskilt programområde inrättats för social innovation, som fördelar projektmedel till utveckling av nytänkande lösningar som möter samhällsutmaningar inom social inkludering, arbetsmarknad och utbildning. Som en del i detta har Svenska ESF-rådet finansierat ett nationellt kompetenscenter för social innovation, som ska bidra med kunskaps- och erfarenhetsutbyte, analys och lärande, metodutveckling m.m. för projektägare, programansvariga och andra berörda samhällsaktörer. I denna rapport beskrivs och diskuteras kompetenscentrets insatser under 2022-2023. Syftet med rapporten är att bättre förstå förutsättningarna för att främja innovativ inkludering i arbetsliv och samhälle genom en nationell stödstruktur för social innovation i ESF:s program och projekt.

In this chapter, the experiences from Gender Contact Point and The Gender Academy are harnessed with the purpose of advancing knowledge on how the societal impact and the societal relevance of research on gender issues may be reinforced by co- creative platforms for academia- society cooperation. In exploring Swedish cases, this study adds to the research stream on gender in regional innovation systems that was established by Scandinavian scholars. The research questions addressed in the study are: i) how are these co- creative platforms organized and managed?; ii) what co- creative forms and forums are applied in the platforms?; and iii) what challenges and potentials are perceivable in the platforms’ efforts to reinforce the societal impact and the societal relevance of research on gender issues? Previous research on social innovation helps address these questions, by pinpointing mechanisms for societal and organizational transformation in co- creative platforms. 

Denna rapport är en del i den följeforskning som genomförts 2020-2022 i Nationellt organ för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället (NOD). Syftet med rapporten är att bidra till planeringen, genomförandet och uppföljningen av NODs verksamhet. Rapporten riktar sig i första hand till NODs parter och kansli, men kan även läsas av andra intresserade. Följeforskningen innebär att forskare följer NODs verksamhet och bidrar till kunskapsbaserad reflektion i den löpande verksamheten. Huvudfrågan för följeforskningen är vilka innovativa samverkansformer som omfattas i NODs verksamhet, samt vilka mervärden som detta skapar för de involverade organisationerna och för samhället i stort. Tidigare har två rapporter publicerats som en del i följeforskningen. Den första rapporten, som publicerades 2020, handlade om NODs omställning under corona-pandemin, NODs mervärden för parterna från regering och civilsamhälle, samt lärdomar från tidigare forskning om överenskommelser mellan dessa parter. Den andra rapporten, som publicerades 2021, handlade om NODs former för dialog och samråd, hållbar omstart i kölvattnet av pandemin, samt innovativiteten och hållbarheten i NODs verksamhet. I föreliggande rapport, som publiceras 2022, presenteras följeforskningens slutliga resultat och slutsatser.

The innovative contributions of third sector organizations (TSOs) to tackle work-related societal challenges are increasingly acknowledged in policy and research, but rarely in Nordic working life studies. The article helps fill this knowledge gap by an empirical mapping of efforts by Swedish TSOs to promote work inclusion among people considered disadvantaged in the regular labor market, due to age, disabilities, origin, etc. Previous studies of social innovation help distinguish their innovativeness in terms of alternative or complementary ways to perceive and promote work inclusion in regard to Swedish labor market policies. By combining various measures for providing and preparing work opportunities, addressing their participants through individualistic and holistic approaches, and manag-ing work inclusion by varying organization, funding, and alliances, the mapped cases seem to innova-tively compensate for government and market failures in the work inclusion domain to some extent, while also being limited by their own voluntary failures.

I denna rapport presenteras resultaten från en forskningsstudie om svenska civilsamhälles-organisationers insatser för att möjliggöra arbete och sysselsättning för personer som står långt från arbetsmarknaden. Genom en kartläggning av 75 exempel visas att arbetslivs-inkluderande insatser drivs av allt från idrottsföreningar till studieförbund, hjälporganisationer, brukarorganisationer, arbetsintegrerande sociala företag, med flera. I insatserna deltar personer som har svårt att få, utföra och behålla ett arbete på grund av missgynnande faktorer i form av utländsk bakgrund, funktionsnedsättning, ohälsa, ung ålder, missbruk, hemlöshet, med mera. Insatserna omfattar arbetsförberedande åtgärder som ska göra deltagarna mer redo för arbetslivet, såsom arbetsträning, praktik och utbildning. De omfattar även arbetsintegrerande åtgärder för att stötta deltagarna i att hitta och få ett arbete, såsom anställning, företagande och frivilligarbete. Dessutom omfattas aktiverande sysselsättning som ska ge deltagarna möjlighet till arbete och sysselsättning med lägre krav och mer stöd än på övriga arbetsmarknaden, såsom daglig verksamhet, fritidsaktiviteter och vardagsrutiner. Ofta erbjuds en kedja av olika åtgärder för att deltagarna stegvis ska kunna närma sig arbetsmarknaden utifrån sina egna förutsättningar och behov. Sammantaget visar studien att det svenska civilsamhällets arbetslivsinkluderande insatser sker i en balansgång mellan att vara föregångare och alternativ respektive komplement och ersättning i förhållande till offentliga välfärdsinsatser. Denna balansgång kan vara en förutsättning för att civilsamhällets organisationer alls ska kunna verka inom ett så pass komplext och reglerat område. Samtidigt väcks frågan hur balansgången påverkar civilsamhällets förutsättningar att bidra till reell och hållbar förändring på arbetsmarknaden, eller om de främst fungerar som dimridåer för välfärdssystemets tillkortakommanden. En slutsats är att det behövs fortsatt omförhandling av den svenska välfärdsstatens samhällskontrakt, med förstärkt och vidareutvecklad samverkan och synergier mellan olika samhällsaktörer och samhällssektorer kring arbetslivsinkludering.