Syftet med denna studie var att beskriva personers upplevelser av att utöva fritidsaktiviteten rullstolsrugby. För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ ansats via intervjuer, utifrån en intervjuguide med öppna frågor. Deltagarna i studien var åtta personer som utövar rullstolsrugby i två olika lag i Sverige, fyra personer hade medfödd skada/sjukdom och fyra personer hade förvärvad skada. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två kategorier: Social gemenskap och motivation, samt Faktorer som påverkar och vinster av att utöva idrotten. Resultatet visade att den sociala faktorn var viktig för deltagande i rullstolsrugby. Gemenskapen som kom med lagsport upplevdes meningsfull. Det framkom att när deltagare kände sig omotiverade att träna, på grund av yttre faktorer såsom händelser i vardagen eller resor, ändå valde att delta. De beskrev att faktorer som rutiner, pliktkänsla och konkreta vinster med träningen bidrog till att ta sig iväg. De beskrev ökad styrka och uthållighet, bättre fokus och ökad självständighet. Sammanfattningsvis visade studiens resultat att upplevelsen av att utöva fritidsaktiviteten rullstolsrugby sträckte sig över många delar av livet och påverkade personerna i hög grad även utanför träningspassen. Aktiviteten tillskrevs både konkret, självbelönande och sociosymboliskt värde genom upplevelser av social gemenskap och fysiska samt psykiska vinster.

The aim of this study was to describe people's experiences of wheelchair rugby as a leisure activity. The authors chose a qualitative approach based on interviews through an interview-guide with open questions. Eight persons whom practice wheelchair rugby in different teams in Sweden participated. The collected material was analyzed by qualitative content analysis and resulted in two categories: Socializing and Motivation, as well as Affect and profit from exercising wheelchair rugby. The result showed that being part of a social community was important when participating. The team spirit that came with team sports felt meaningful. It was found that when participants felt unwilling to exercise due to external factors such as everyday- or travel events, they still opted to participate. They described that factors such as routines, sense of duty and concrete gains in training acted as motivation. They described increased strength and stamina, better focus and increased independence. In summary, the study's findings showed that the experience of exercising the leisure activity of wheelchair rugby stretched over many parts of life and influenced them a lot even outside the training hall. The activity was attributed to both concrete, self-rewarding and socio-symbolic value through experiences of social cohesion and physical and psychological gains.