Uppsatsen inriktar sig på omhändertagande av barn och unga i enlighet med tvångsvårdslagstiftningen, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen omfattas av bedömningskriterier utan tydliga definitioner, vilket kan resultera i tolkningssvårigheter. Uppsatsen redogör, genom tillämpningen av en rättsdogmatisk metod, för de rättsliga förutsättningarna för omhändertagande av barn enligt LVU. Alla åtgärder och beslut som rör barn och unga ska fattas utifrån ”barnets bästa”. Vad som är att anse som barnets bästa är inte alltid en självklarhet och förändras över tid. En mängd olika faktorer påverkar utvecklingen av barnets bästa, såsom samhällets generella syn på  barn, rådande kultur, normer och värderingar, kunskaper om barn, ekonomi och politiska idéer, nya reformer och könstillhörighet. I uppsatsen undersöks en närmare innebörd av begreppet ”barnets bästa”, samt, genom studier av rättspraxis, barns och ungas delaktighet och inflytande i tidigare respektive nuvarande rättstillämpning, samt vilken hänsyn som tas till barns egna åsikter och vilja vid beslut som rör dem. Utredningen visar på en utveckling av innebörden av begreppet ”barnets bästa”, samt att barn och unga fått större inflytande och möjlighet att påverka beslut rörande dem själva.