Examensarbetet "Karaktärisering av minnesmetaller av minnesmetaller - pilotstudie för byggnadstillämpning" syftar till att lägga en grund för fortsatt forskning kring hur minnesmetaller kan användas och tillämpas, till exempel vid "automatisk" förspänning av betongarmering eller i kombination med kolfiber vid förstärkningsarbeten. I enlighet med detta syfte genomfördes ett litteraturstudie för att ge en grundläggande förståelse om minnesmetaller samt en inblick i vilka tillämpningar som redan är gjorda. Litteraturstudien följs av ett experimetellt arbete i form av laborationsförsök. Minnesmetaller kännetecknas bäst av dess förmåga att komma ihåg sin form. Förmågan att kunna deformeras plastiskt för att vid uppvärmning återfå den initiala formen benämns som materialets termiska minneseffekt. Detta minne beror på en fasomvandling i metallens kristallstruktur som sker vid en viss temperatur, materialets transformationstemperatur, där högtemperaturfasen eller moderfasen utgör materialets initiala och ihågkomna form. Denna fasomvandlig kan även utlösas när materialet utsätts för belastning, istället för av en temperaturförändring. Detta får till följd att minnesmetallen kan elastiskt uppta betydligt större deformationer än vanliga metaller och därmed uppträda gummiaktigt. Minnesmetaller med denna förmåga kallas superelastiska. Vilken av minneseffekterna som blir mest framträdande hos en specifik minnesmetall beror till största delen på metallens transformationstemperatur.