Svensk hälso- och sjukvård står inför utmaningar att möta ändrade behov, nya behandlingsmetoder och ny teknik. Genom samordning och samverkan antas kvaliteten för patienten kunna förbättras samtidigt som kostnader reduceras. Organisatorisk samverkan innebär att aktörer, över organisatoriska gränser, tillsammans försöker uppnå syftet med samverkan, t.ex. att underlätta vården av en patient eller patientgrupp i en vårdkedja. Reformer av styrningen har dock påverkat förutsättningarna för organisatorisk samverkan.Avhandlingen beskriver hur ökad förmåga att styra mot uthållig organisatorisk samverkan kan främja effektivare hälso- och sjukvårdsprocesser. I fyra studier utforskas hur några styrprinciper påverkat organisatorisk samverkan, vilka arbetssätt som kan motverka negativa konsekvenser av dessa styrprinciper och hur systematiskt förbättringsarbete ur ett systemperspektiv kan främja initiering, genomförande och utveckling av organisatorisk samverkan. Studierna utforskar olika former av samverkan; (I) intra-organisatorisk samverkan mellan en servicefunktion och vårdverksamheter, (II) inter-organisatorisk samverkan i en försörjningsprocess, (III) kunskapsutbyte i ett förbättringsarbete och (IV) hur ett marknadsbaserat begrepp som intern kund kan inverka på samverkan i en vårdprocess. Kvalitativa metoder har använts för insamling och analys av data, förutom olika typer av intervjuer även granskning av officiella dokument samt en strukturerad litteraturgenomgång och en konceptuell diskussion.Avhandlingen utforskar några styrprinciper som studierna indikerat kunna påverka organisatorisk samverkan. Strävan mot en sömlös vårdkedja kan motverkas av betoningen av gränser inom och mellan organisationer. Strävan efter ökad kvalitet baserat på bevis kan motverka ambitioner av ökad takt i förbättringsarbetet. Strävan efter ett gemensamt ansvarstagande i värdeskapande för patienten kan motverkas av interna marknader och en marknadsbaserad diskurs. Krav på kostnadskontroll kan motverka strävan mot systemövergripande kostnadseffektivitet och måleffektivitet. Arbetssätt som främjar uthållig organisatorisk samverkan baserad på tillit och ömsesidighet kan dock motverka de negativa konsekvenserna. Strukturerad kommunikation, incitament genom gemensamma mål och indikatorer, uppföljning av dem och utvärdering av samverkan kan främja pågående, nya och förnyade samverkansaktiviteter. Nedtoning av en marknadsbaserad diskurs och betoning av det ömsesidiga ansvaret kan synliggöra servicefunktionernas roll i värdeskapande för patienten. Avhandlingen visar också att organisatorisk samverkan kan främja förbättringsarbete och lärande i processer genom delande av kunskap inom och mellan funktioner och organisationer. Arbetssätt baserade på teorier om organisering, kvalitetsledning, systemtänkande och processledning kan stödja organisationerna vid initiering, genomförande och utveckling av samverkan inom och mellan organisationer.