Ingenjörens kompetenser beskrivs traditionellt som tekniskt orienterade. Eftersom industrin i dag är i en omvandling, mycket pga. klimatkrisen, men även pga. digitaliseringen, blir samverkan och innovation i kombination med tekniska baskunskaper ett uttryckt behov att tillgodose i ingenjörsutbildningar. Sådan mellanmänsklig och mer abstrakt kompetens blir central för arbete i tvärfunktionella utvecklingsteam, men även för utveckling av allt mer tjänsteinriktade produkter. Studenters olika preferenser för hur de tar sig an öppna problem är en utmaning för varje lärare i campusundervisningen, men blir allt mer utmanande att hantera i distansutbildningen. I det här bidraget reflekterar vi över våra erfarenheter från utbildning av ingenjörer inom innovativ produktdesign, tillsammans med erfarenheter från utveckling och genomförande av distans- och hybridkurser. Syftet är att dela med oss av våra erfarenheter hur studenter tar sig an en öppen frågeställning, dvs. verklighetsbaserade problem. Med bidraget vill vi inspirera till samtal om distansundervisningens hinder och möjligheter specifikt för moment som kräver att studenten reflekterar på ett annorlunda sätt.