Urbant dagvatten kan innehålla per- och polyfluoralkylämnen (PFAS). Den nuvarande kunskapen omförekomst och transport av PFAS i reningsanläggningar för urbant dagvatten är fortfarande mycketbegränsad. Den här studien utvärderar förekomst, ackumulering och fördelning av 35 PFAS och derasprekursorer i filtermaterial och försedimenteringssteg i tjugo biofilteranläggningar som varit i drift längreän 7 år. C5-14,16 perfluoralkylkarboxylsyror (PFCA), C4,8,10 perfluoralkansulfonsyror (PFSA), metylperfluoroktansulfonamidättiksyra (MeFOSAA, en känd PFSA-prekursor) och okända C6-8 PFCAprekursorer var de vanligast förekommande ackumulerade föreningarna. PFAS och deras prekursoreråterfanns i alla djup i liknande förekomster och koncentrationer. Trots att halterna var något högre i detövre filterlagret och minskande med djup var dessa skillnader i regel inte statistiskt signifikanta. Det fannsingen tydlig skillnad mellan fördelningen av kort- och långkedjiga PFAS, trots att långkedjiga ämnen(PFSAs>C5 och PFCAs>C7) förväntades ha mindre mobilitet på grund av deras högre hydrofobicitet. Deövre 5 cm av biofiltren innehöll ofta de högsta föroreningsnivåerna av PFAS och okända prekursorer,men de fanns också djupare ner i filtret. I motsats till exempelvis metaller och PAHer, räcker det sannolikt inte att endast byta ut det översta filterlagret och/eller sediment på toppen av filtret för att avlägsnamer komplexa och mobila föroreningar som PFAS.