Denna artikel analyserar läroplaner för grundskolan i Finland, Norge och Sverige med fokus på hur språklig mångfald konstrueras och med intresse för vilka maktrelationer som kommer till uttryck genom läroplanerna. Språksituationen som förbinder språk och språkgrupper över riksgränserna och den språkliga mångfalden i respektive samhälle gör en analys av de tre läroplanerna särskilt intressant. Syftet är att beskriva och problematisera språklig mångfald samt de normer och ideologi som reflekteras i läroplanerna och organiserar språklig mångfald. Den kritiska diskursanalysen visar att den finska och norska läroplanen har en positiv inställning till och normaliserar språklig mångfald. Samtidigt har det betydelse vilka språk som ingår i den flerspråkiga kompetensen. I den svenska läroplanen är enspråkighet norm. Läroplanernas språksyn och hierarkiseringen av språk antyder att det råder konkurrensförhållande mellan olika språk. I studien framkommer att språkurvalet i läroplanerna bidrar till att upprätthålla ojämna maktrelationer mellan de som behärskar prioriterade språk och de som inte gör det. Diskussionen belyser vikten av att kritiskt ifrågasätta läroplanernas implicita särskiljande av språk och därmed talare av dessa språk.

Denna studie undersöker svensklärares uppfattningar om språklig heterogenitet. Finska, meänkieli och samiska är centrala språk i Norrbotten, och de har en längre historia än svenska bland talargrupper. Studien syftar till att bidra med kunskap om norrbottniska grundskollärares förhållningssätt till flerspråkighet. Med tematisk analys undersöks hur lärare (N = 8) talar om språklig heterogenitet. För att fördjupa analysen används begreppen språk som problem, rättighet och resurs (Ruíz, 1984) för att tolka lärares förhållningssätt till språk och därmed synliggöra hur språk och språkanvändning värderas i den rapporterade undervisningen. I de semistrukturerade intervjuerna framkommer att lärarna betraktar flerspråkighet som något positivt och som en grundläggande rättighet. Dessutom reflekterar lärarnas syn skilda uppfattningar om att vara flerspråkig med finska, meänkieli och samiska respektive att vara flerspråkig med andra språk. Eftersom lärarna uppfattar att talare av finska, meänkieli och samiska också behärskar svenska, anses minoritetsspråket inte konkurrera med skolspråket svenska som utgör normen. Däremot om eleven är inlärare av svenska, ses andra språk som ett hinder för elevens utveckling. Resultatet av studien visar att finska, meänkieli och samiska värderas ideologiskt samtidigt som dessa värderingar aldrig verkar omsättas i lärarnas rapporterade undervisningspraktik. Diskussionen belyser att för att lärare ska kunna utmana etablerade normer i språkligt heterogena klassrum, behöver de förståelse för hur det kan inverka på elevers språkutveckling och identitet. Att inkludera minoritetsspråk som resurs är en viktig uppgift, eftersom det kan bidra till att utveckla flerspråkig medvetenhet och förståelse för den språkligt mångfaldiga lokala och globala värld som eleverna lever i.

This study examines Swedish teachers’ perceptions of linguistic heterogeneity. Finnish, Meänkieli and Sámi are important languages in Norrbotten and have a longer history than Swedish among speech communities. The study aims to contribute knowledge about Norrbotten primary school teachers’ perceptions of multilingualism. Thematic analysis examines how teachers (N = 8) talk about linguistic heterogeneity. To enhance the analysis, Ruíz’s (1984) concept of language as a problem, right, and resource guides the interpretation of teacher’s language attitudes in reported teaching. The results indicate that teachers view multilingualism positively, considering it a fundamental right. Furthermore, the teachers’ views reflect different perceptions of being multilingual with Finnish, Meänkieli and Sámi, and being multilingual with other languages. Since teachers perceive that Finnish, Meänkieli, and Sámi speakers are proficient in Swedish, the minority language skills are not perceived to compete with the school language, Swedish, which is the norm. However, if the pupil is a learner of Swedish, other languages are seen as hindering the pupil’s development. The results show that Finnish, Meänkieli, and Sámi are valued ideologically, while these values never seem to be implemented in the teachers’ reported teaching practices. The discussion highlights that for teachers to be able to challenge established norms in linguistically heterogeneous classrooms, they need to understand how it can affect students’ language development and identity. Including minority languages as a resource is an important task for teachers as it can help foster multilingual awareness and understanding of the linguistically diverse local and global world of students.

This study investigates how a compulsory school, catering for students from the preschool class to grade nine in the north of Sweden, visually opens spaces in the schoolscape for multilingualism involving the national minority languages, Finnish, Meänkieli, and Sami. The analysed material consists of photographs of language-related images, objects, symbols, and written texts in the school’s common spaces such as entrances, corridors, and stairwells. Geosemiotics is used to analyse discourses and representations of languages in the school environment. Furthermore, the connections between discourses in the schoolscape and the larger context of national policy are explored. The analysis reveals that there is a complete absence of representations of multilingualism in significant parts of the examined schoolscape, and that Finnish, Meänkieli, and Sami are treated as temporary elements with the representations tending to become a museum exhibition, despite the school's ambition to recognise and value the three languages. The study thus demonstrates the complexity of the issue and that the renegotiation of national ideology in a local setting is not unproblematic.