Det övergripande syftet med avhandlingen är att, inom ett praktiknära forskningsprojekt, utforska hur undervisning blir till i förskolans praktiker med utgångspunkt i framväxande lokala och situerade utvecklings- och forskningspraktiker. Genom att under närmare tre års tid arbeta i nära samverkan med förskollärare och barnskötare från tre olika förskolor har frågan om undervisning i förskolan kunnat undersökas på en mängd olika sätt, med utgångspunkt i förskolepraktikernas frågor. Med utgångspunkt i etisk-onto-epistemologiska (Barad, 2007; Haraway; 2016; Stengers; 2005) ställningstaganden och kritisk aktionsforskning (Carr & Kemmis, 1986: Kemmis et al., 2014a) har utvecklings- och forskningsprocesser kombinerats, med sikte på att producera kunskaper i och tillsammans med de förskolepraktiker som deltar. Teoretiska och metodologiska utgångspunkter hämtas från posthumanistisk teoribildning, främst via Barad (2003; 2007), Haraway (1988;2003;2008b;2016), Stengers (2005; 2010; 2018) samt Deleuze och Guattari (1980/2015). Tillsammans med en mångfald av aktörer så som förskollärare, barnskötare, barn, dokumentationer, styrdokument, lera och tidigare forskning har undervisningens tillblivelse i flera olika praktiker utforskats genom omtänkanden, kartograferanden, kollborativt samskrivande och berättanden. Det empiriska materials som har producerats och analyserats består av minnesanteckningar, transkriberade ljudinspelningar, skriftliga reflektioner och olika former av kollektivt skapade dokumentationer. I avhandlingen framträder undervisning som en praktik vilken sträcker sig bortom en specifik händelse och omfattar både det förberedande planeringsarbetet, de efterföljande reflektionerna och den fortsatta processen. Rörelser, i olika riktningar och hastigheter, skapar gränser kring undervisningen, gränser som visar på föreställningar och traditioner om vad undervisning i förskolan ska vara. Dessa gränser utmanas när pedagogerna med sina frågor och handlingar provar att tänka och göra på andra sätt. På detta sätt om(för)handlas undervisningen när utforskandet blir en plats där olika praktiker möts. I avhandlingen framträder en mängd berättelser om, med och för undervisning i förskolans praktiker som tillsammans visar på vikten av att behålla komplexiteten i frågor som rör såväl syfte med som innehåll i förskolans utbildning och undervisning, för att inte begränsa barns möjligheter att lära sig, utvecklas och bli till. Vidare argumenteras för vikten av att förskollärare och barnskötare, vilka utifrån sina situerade kunskaper kan ses som förskolepraktikens kännare, fortsätter att vara med och förhandla undervisningens tillblivelser både i förskolans praktiker och i forskning.

The overall aim of this thesis is to explore the becomings of teaching in preschool practices, based on local and situated research and development practices, within a practice-based research project. By working closely with preschool practitioners from three different preschools for nearly three years, the issue of teaching in preschool has been explored in various ways, based on questions from the practices. Ethico-onto-epistemological positions (Barad, 2007; Haraway, 2016) and critical action research (Carr & Kemmis, 1986; Kemmis et al., 2014a;) have been used to combine development and research processes with the aim of producing knowledge in and with the participating preschool practices. Theoretical and methodological foundations are drawn from posthumanist theory, mainly through Barad (2003; 2007), Haraway (1988; 2003; 2008b; 2016), Stengers (2005; 2010; 2018), and Deleuze and Guattari (1987). Together with a multitude of actors such as preschool practitioners, children, documentation, policy documents, clay, and previous research, the becomings of teaching in various practices have been explored through rethinkings, cartographies, collaborative writing, and storytelling. The empirical material produced and analyzed consists of memory notes, transcribed audio recordings, written reflections, and various forms of collectively created documentation. In the thesis, teaching becomes a practice that extends beyond a specific event, encompassing both preparatory planning, subsequent reflections, and the continued processes. Movements, in different directions and speeds, create boundaries around teaching, boundaries produced by the conceptions and traditions of what preschool teaching should be. These boundaries are challenged when preschool practitioners, with their questions and doings, think and act in other ways. Teaching is renegotiated when the exploring becomes a place where different practices meet. This thesis presents multiple stories about, with, and for teaching in preschool practices. Stories that collectively highlights the importance of maintaining the complexity in questions concerning both the purpose and content of preschool education and teaching to not limit children’s opportunities to learn, develop, and become. Furthermore, it is argued that preschool teachers and child minders, who can be seen as connoisseurs of preschool practices based on their situated knowledge, should continue to negotiate the becomings of teaching, both in preschool and research practices.