Detta projekt initierades för att undersöka hur spridningen av föroreningar via dagvatten från urbana avrinningsområden kan begränsas genom ett ökat fokus på uppströmsarbete. Projektet genomfördes som en serie av fyra tematiska workshoppar med deltagande från både projektparter och externa aktörer. Syftet var att identifiera centrala utmaningar, formulera en gemensam framtidsvision samt föreslå konkreta åtgärder och systemförändringar som bedöms nödvändiga för att minimera föroreningsspridning från urbana källor via dagvatten.
Projektet inleddes med en analys av dagens läge samt utmaningar kopplade till dagvattenföroreningar. Dagvatten utgör stora volymer vatten med varierande koncentrationer av ett brett spektrum av föroreningar, som härrör från många små men betydelsefulla, spridda källor i den urbana miljön. Detta, i kombi- nation med kostnader för representativ provtagning, försvårar möjligheterna till källspårning. Andra hinder inkluderar oklar ansvarsfördelning, bristande efterlevnad av regler och ofullständiga produktdeklarationer som försvårar spårbarhet och förebyggande åtgärder. Därtill bedöms att även om förorenande material skulle fasas ut idag, kommer redan inbyggda materiallager i den urbana miljön att fortsätta bidra till förorening under lång tid framöver. Målkonflikter – såsom miljökrav och trafiksäkerhet, eller mellan återbruk och utfasning av farliga ämnen – försvårar beslutsfattandet ytterligare. Uppströmsarbete för dagvatten, ökad kunskap och tvärsektoriell samverkan identifierades som centrala insatser för att minska föroreningsbelastningen och uppnå målet om välmående sjöar, vattendrag och grundvatten.
Det önskade framtida läget som formulerades i projektet innebär ett scenario för år 2050 där systemför- ändringar, tekniska framsteg och samverkansformer bidrar till att eliminera föroreningsspridning via dag- vatten och ett oförorenat dagvatten med större potential för återanvändning som en alternativ vattenkälla och vattenresurs. För att nå dit krävs samordnade förflyttningar inom fem dimensioner: teknik, produkter och processer; pengar och värde; policy och styrning; beteendeförändringar och acceptans; samt omställningsinfrastruktur (definierade av Water Wise Societies). Exempel på viktiga förändringar som lyftes var utveckling av hållbara byggmaterial, integration av miljökriterier i hela livscykeln för produkter, ökade incitament för cirkulära lösningar samt mer samordnade och konsekventa regelverk. Även ökad medvetenhet och acceptans i samhället, förändrad upphandlingspraxis och bättre samordnad miljöövervakning betonades. För att genomföra de identifierade förändringarna krävs engagemang från ett brett urval av aktörer. Detta inkluderar beslutsfattare på olika nivåer, offentliga myndigheter och förvaltningar – nationella såväl som regionala och lokala, privata företag och branschaktörer inklusive branschorganisationer och konsulter, samt kunskaps- och opinionsbildande aktörer såsom forskningsinstitutioner och intresseorganisationer.
För att närma sig framtidsvisionen identifierades flera centrala åtgärdsområden, däribland skärpta krav och bättre tillsyn, förbättrad samverkan och tydligare ansvarsfördelning, breddad kunskap och beteendepåverkan samt införande av ekonomiska styrmedel. Dessa prioriteringar speglar behov inom samtliga fem förändringsdimensioner och visar på vikten av att kombinera tekniska och systemiska angreppssätt. Även om tidigare internationella initiativ identifierades som relevanta, konstaterades att inget av dem fullt ut hanterar de breda utmaningarna kopplade till dagvattenföroreningar från urbana miljöer. De utgör dock värdefulla referenspunkter för fortsatt arbete i µppströms anda.
Luleå University of Technology, 2025. , p. 30