Fortsatt urbanisering leder till ökning av ogenomsläppliga ytor samt intensifiering av antropogena aktiviteter,vilket leder till ett behov av noggrann planering för att minska den negativa påverkan på det naturligavattenkretsloppet och recipienterna. I ideala fall börjar detta med att minska föroreningars spridning tilldagvatten, exempelvis genom att använda material som släpper ifrån sig mindre föroreningar (Müller etal., 2023), eller genom gatusopning (Sansalone and Ying, 2008). Det omarbetade EU direktivet om reningav avloppsvatten (Directive (EU) 2024/3019) understryker dessutom vikten av att behandla förorenat dagvattenmer lokalt, exempelvis genom blå-grön infrastruktur (BGI), också kallat naturbaserade lösningar.Samtidigt måste det begränsade utrymmet i stadsområden som är tillgängligt för grönområden användaseffektivt, med hänsyn till multifunktionalitet (Nilsson et al., 2022). BGI används inte bara för dagvatteninfiltrationutan även för förbättring av livskvalitet, rekreationsvärden, estetik, biodiversitet (Taguchi et al.,2020).Vid planeringen av subarktiska städer tillkommer ytterligare en utmaning, i form av långa vintrar och betydandemängder snö. Detta ställer krav på effektiv snöröjning och hantering av snösmältningen. Vanligenär det inte möjligt att lagra all snö i staden, särskilt i täta och centrala områden. Därför transporteras enstor del av snön till centraliserade snötippar, medan snön i bostadsområden lagras på mer lokala snöuppläggningsplatser.Det är till exempel vanligt att snö lagras i diken i anslutning till vägar och parkeringsplatser,en lösning som möjliggör snabb snöröjning och bibehållande av säkra körförhållanden under helavintern. Diken kan därför ses som multifunktionella ytor, där anläggningar för dagvattenhantering kombinerasmed snöhantering (Gavrić et al., 2021; Öhrn Sagrelius et al., 2022). Det behövs dock mer kunskapkring hur snölagring påverkar dikens dagvattenhantering.