Förekomst av järnsulfider i berg som bryts för infrastrukturprojekt har på senare åruppmärksammats som en potentiell miljörisk, eftersom oxidation av sulfidmineral kan ge upphovtill sura och metallhaltiga lakvatten. Trots att den totala mängden berg som hanteras inominfrastruktursektorn är mindre än avfallsvolymerna från gruvindustrin är kunskapen begränsadom hur sulfidförande bergmaterial kan användas utan att orsaka negativa miljöeffekter. Dettaprojekt (2021–2024) har finansierats av Trafikverket och syftar till att öka förståelsen förgeokemiska processer i sulfidförande berg. Studierna omfattar främst metamorfa sedimentärabergarter med förhöjda svavelhalter jämfört med den genomsnittliga kontinentala jordskorpan.De dominerande sulfiderna är pyrit och magnetkis, medan mindre mängder kopparkis, blyglansoch zinkblände också har identifierats. Mineralogiska och geokemiska analyser har genomförtsmed bland annat polarisationsmikroskopi, mikro-XRF, SEM, EMPA och ICP-teknik för attkarakterisera både bergmaterial och lakvatten.Kinetiska lakningsförsök har utförts på bergmaterial från Förbifart Stockholm och tunnelbyggemed material från Tunnelbygge Högdalen. Resultaten visar att magnetkis vittrar betydligtsnabbare än pyrit, som förblev i stort sett opåverkad efter fyra års lakning av Förbifart Stockholm.Bergmaterialet från Tunnelbygge Högdalen uppvisar fortfarande neutrala förhållanden och lågutlakning av metaller. Sulfider som är inkapslade i mer motståndskraftiga mineral, såsom kvarts,visar lägre benägenhet att oxidera än frilagda sulfider eller sulfider inneslutna i lättvittrade mineral,såsom biotit. Utlakningen domineras av metallerna Cu, Co och Ni, vilka främst är associerademed magnetkis. Inledningsvis har karbonater och cement buffrat pH och därmed fördröjtförsurningen. Kinetisk lakning begränsas av att försöken är både tidskrävande och kostsamma,vilket kan försvåra tillämpningen som beslutsunderlag i projekt med korta planerings- ochgenomförandetiderFältstudier av tidigare bergupplag i Kil, Hemavan och Uddevalla visar att sura och metallhaltigavatten kan förekomma långt efter att upplagen har avlägsnats. Förhöjda halter av bland annat Cu,Co, Ni och Al har uppmätts nedströms upplagsområdena. Det är dock osäkert om själva upplagenutgör den enda källan eller om bidraget från sekundära utfällningar och omkringliggande upplagär betydande. Resultaten visar att långvarig lagring av krossat sulfidförande berg i öppna upplagskapar gynnsamma förhållanden för sulfidoxidation genom hög exponering för syre ochbetydande vattentransport.Projektet visar också att de statiska testmetoderna ABA och NAG ofta ger osäkra resultat för bergmed låga halter av sulfider och karbonater. Bedömningen av miljörisker bör därför baseras på enkombination av geologiska, mineralogiska och geokemiska analyser. Något generellt gränsvärdeför svavelhalt som avgör om ett bergmaterial är lämpligt att använda är svårt att fastställa, eftersombland annat när och hur länge ett surt lakvatten kan förekomma beror på mängden bergmassorsom är begränsad i exempelvis en vägkonstruktion. En möjlig strategi är att använda sulfidförandeberg i vägkonstruktioner, där kompaktering och asfalttäckning kan begränsa syretillförseln ochdärmed minska sulfidoxidationen och utlakningen. Kunskapen om geokemiska processer i sådanakonstruktioner är dock fortfarande begränsad och ytterligare forskning behövs. Reaktivtransportmodellering är ett lovande verktyg för att förutsäga långsiktig sulfidoxidation ochutlakning under olika förhållanden för syre- och vattentillgång. Vetenskapliga publikationer omdetta arbete är under framtagande och kommer att komplettera rapportens resultat.