Det är lätt att ta den svenska utvecklingen för given när det gäller kvinnor och mäns politiska representation i riksdagen. Under 1970-talet valdes en större minoritet kvinnor in i riksdagen och under 1990-talet erhöll vi i Sverige en jämställd representation (i kvantitativ bemärkelse). Ur ett utomnordiskt perspektiv framstår detta som en framgångssaga. Vägen dit var emellertid lång. Under ett halvt sekel var det mycket få kvinnor som nominerades till valbar plats och passerade riksdagens trösklar. Detta väckte stort missnöje. Vid valet 1928 hade Föreningen Kvinnolistan bildats, och under 1930-talet drev kvinnoorganisationer som Svenska kvinnors medborgarförbund och Fredrika Bremerförbundet frågan. På 1940-talet bildades Kommittén för ökad kvinnorepresentation. Flera forskare har berört dessa aktioner var för sig. En sammanhållen studie som drar trådarna bakåt och framåt i tiden har dock saknats. Projektet avser att studera och analysera kvinnopolitiska "aktioner" och problematisera genus och politisk representation under en tidsperiod då inget till synes hände (om man endast beaktar den könsmässiga mandatfördelningen). Genom att flytta fokus från rösträtt, till valbarhet och representation, vill projektet problematisera och utmana könsneutrala teorier om demokrati och demokratiseringsprocesser. Även motgångar, svårigheter och hinder kommer att analyseras eftersom de kan avslöja genusgränser inom politiken. Undersökningen genomförs av fil dr Josefin Rönnbäck med finansiering från Vetenskapsrådet, och baseras på närstudier av tryckt material såsom tidskrifter (t.ex. Hertha, Medborgarinnan, Morgonbris, Tidevarvet) med tydliga kopplingar till olika kvinnoorganisationer. Dessutom kommer verksamhetsberättelser och protokoll, flygblad, broschyrer och affischer som handlar om kvinnors politiska representation att analyseras.