Revisorer beskriver Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) som det största som någonsin hänt inom revisionsprofessionen. Klimatförändringar är något som inte går att blunda för i dagsläget utan alla måste agera för att vända den pågående förödande trend i världen. Europaparlamentet fattade beslut att införa CSRD för att EU ska bli den första kontinenten att bli klimatneutrala, vilket är EU:s gröna giv. Tidigare har stora företag i EU omfattats av Non-Financial Reporting Directive (NFRD) men kraven på vad företag måste rapportera har varit nästintill obefintliga, vilket resulterar i att många företags hållbarhetsrapporter kan klassas som greenwashing. CSRD syftar till att öka transparens, jämförbarhet och kvalité för hållbarhetsrapporter då det nya direktivet är betydligt mer omfattande än NFRD. Företag som omfattas av det nya direktivet ska nu rapportera hur de hanterar miljö, socialt och bolagsstyrning för att öka jämförbarhet och trovärdigheten. Rapporter omfattas enligt CSRD även av lagstadgad revision vilket innebär att auktoriserade revisorer ska utföra oberoende granskning för att öka trovärdigheten för intressenter. 

Syftet med studien är att med utgångspunkt i skandinavisk institutionell teori identifiera hur det nya direktivet för hållbarhetsrapportering översätts hos en revisionsbyrå samt skapa en förståelse för vilka utmaningar dessa förklaringar ger uttryck för. Intervjuer genomfördes med revisorer för att få en förståelse för hur de ser på direktivet och skapa en bild över hur direktivet översätts i organisationen. Även textanalys av CSRD och statens offentliga utredning om hållbarhetsrapportering genomfördes för att besvara studiens syfte. Resultatet visar att det finns flera olika steg som organisationer går igenom när de implementerar CSRD i revisionsbyrån. Studien identifierar flertalet teman som påverkar översättningsprocessen både internt och externt. Utifrån dessa identifierade teman i empirin framstår tre utmaningar kopplat till översättningsprocessen vilket är tidspress, kompetens och slutkonsumentens makt. 

Auditors describe the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) as the biggest thing that has ever happened to the audit profession. Climate change is something that cannot be turned a blind eye to and everyone must act to reverse the ongoing devastating trend in the world. The European Parliament decided to introduce CSRD so that the EU can become the first continent to become climate neutral, which is the EU's green Deal. In the past, large companies in the EU have been covered by the Non-Financial Reporting Directive (NFRD), but the requirements for what companies must report have been almost non-existent, which results in many companies' sustainability reports being classified as greenwashing. CSRD aims to increase transparency, comparability, and quality of sustainability reports as the new directive is significantly more comprehensive than NFRD. Companies covered by the new directive must now report how they manage environmental, social and corporate governance to increase comparability and credibility. Reports according to CSRD are also covered by statutory audit, which means that authorized auditors must carry out independent review to increase credibility for stakeholders.

The purpose of the study is to identify, based on Scandinavian institutional theory, how the new directive for sustainability reporting is translated at an accounting firm and to create an understanding of the challenges these explanations express. Interviews were conducted with auditors to gain an understanding of how they view the directive to create a picture of how the directive is translated in the organization. Text analysis of the CSRD and the state's public inquiry into sustainability reporting was also carried out to answer the purpose of the study. The result shows that there are several different steps that organizations go through when implementing CSRD in the audit firm. The study identifies several themes that affect the translation process both internally and externally. Based on these identified themes in the empirical work, three challenges appear linked to the translation process, which are time pressure, competence and the power of the end consumer.