Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur förskollärare upplever rörelsens betydelse för barns utveckling och lärande. Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod. Fyra verksamma förskollärare har intervjuats kring deras uppfattningar av fysisk aktivitet, hur de implementerar det i utbildningen, deras förhållningssätt samt vilka hinder och möjligheter de upplever. Intervjuerna har analyserats med hjälp av en fenomenografisk analysmetod och studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet. Resultatet visade att förskollärarna upplever ett positivt samband mellan rörelse och barns utveckling och lärande. I studien framgick att förskollärarna aktivt implementerar rörelse och fysisk aktivitet i utbildningen. Vidare visade resultatet att förskollärarna upplever att deras förhållningssätt och inställning till rörelse och fysisk aktivitet påverkar hur och om barnen får möta en utbildning präglat av rörelse och fysisk aktivitet. De slutsatser som dragits utifrån studien är att rörelse och fysisk aktivitet har en positiv påverkan på barns utveckling och lärande samt att fysisk aktivitet i förskolan inte bara handlar om att röra på kroppen utan också om att skapa social samverkan. Hur förskollärare ser på sambandet mellan rörelse och barns utveckling och lärande påverkar hur de integrerar det i utbildningen.