Vad händer när ett barns framtid avgörs i en juridisk process som inte fullt ut ser barnet? Denna uppsats undersöker hur barns rättigheter tillgodoses i asylprocessen, med särskilt fokus på principen om barnets bästa. Trots tydliga rättsliga ramar - där Barnkonventionen och EU-rättsliga direktiv samverkar - framstår barns rättigheter i asylprocessen som ett särskilt svårt och utmanande rättsområde. Arbetet visar att det ofta krävs mycket grundliga och nyanserade bedömningar för att barnets behov och perspektiv ska få ett tydligt genomslag i praktiken. Genom en rättsdogmatisk genomgång av centrala rättskällor på nationell, EU- och internationell nivå framkommer både skillnader och likheter mellan lagstiftningens mål och dess faktiska tillämpning. Ensamkommande barn är särskilt utsatta eftersom deras ålder ibland skrivs upp. När de bedöms som vuxna förlorar de sitt särskilda skydd och riskerar att placeras i förvar eller återvända till osäkra förhållanden. Praxis visar att principen om barnets bästa inte alltid ges avgörande vikt, trots dess status som en grundläggande rättighet. Slutsatsen är tydlig: uppfyllandet av både nationella och internationella åtaganden förutsätter en konsekvent och rättssäker tillämpning av de regler som redan finns, med barnets bästa som en central utgångspunkt.