Bakgrund: Att hantera luftvägen är en central uppgift för anestesisjuksköterskan. En svår luftväg kräver hög kompetens och anestesisjuksköterskan måste kunna identifiera, bedöma och förebygga risker som kan uppstå vid anestesi. Trots en korrekt bedömning kan en svår luftväg uppstå, vilket innebär att luftvägshanteringen inte går som planerat. Anestesisjuksköterskor bör därför vara beredda på att möta svåra luftvägar. En svår luftväg hos en patient innebär ofta stress och en känsla av otillräcklighet hos anestesisjuksköterskan. Det finns begränsat med vetenskapliga studier som sammanfattar och ger en överblick över området.      Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av att bedöma och hantera patienter med svåra luftvägar Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta anestesisjuksköterskor anställda på två olika operationsavdelningar i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.     Resultat: I analysen framkom fyra kategorier som beskriver anestesisjuksköterskornas erfarenheter i hantering av svåra luftvägar. Resultatet visar att anestesisjuksköterskors upplevelser av att hantera svåra luftvägar präglas av vikten av strukturerad planering, gott teamarbete och stöd från erfarna kollegor. Detta beskrivs som avgörande för att skapa trygghet och säker vård, särskilt i akuta situationer. Brister i kommunikation och samverkan kan ha negativ inverkan på både personalens arbetsmiljö och patientens säkerhet.     Slutsats: Det finns behov av att stärka teamträning, kommunikationsrutiner och stödstrukturer i såväl prehospitala som intrahospitala miljöer. Eftersom studien bygger på subjektiva erfarenheter finns det ett behov av vidare forskning för att fördjupa förståelsen för hur organisatoriska och utbildningsrelaterade insatser kan förbättra hanteringen av svåra luftvägar och minska risken för negativa vårdhändelser. 

Background: Airway management is a central responsibility for nurse anesthetists. A difficult airway requires a high level of competence, and the nurse anesthetist need to identify, assess, and prevent potential risks associated with anesthesia. Even with a correct assessment, a difficult airway may still occur, meaning that airway management does not proceed as planned. Therefore, nurse anesthetists must be prepared to encounter difficult airways in their professional practice. Managing a difficult airway often causes stress and a sense of inadequacy. There is a limited number of scientific studies that summarize and provide an overview of this area.  Aim: To describe nurse anesthetists' experiences of assessing and managing patients with difficult airways Method: The study employed a qualitative approach. Data were collected through semistructured interviews with eight nurse anesthetists employed at two different surgical departments in Sweden. The interviews were transcribed and analyzed using a qualitative content analysis approach.  Results: The analysis resulted in four categories that describe the nurse anesthetists’ experiences of managing difficult airways. The results show that nurse anesthetists' experiences of managing difficult airways are characterized by the importance of structured planning, good teamwork, and support from experienced colleagues. These factors are crucial for creating a sense of security and ensuring safe care, especially in emergencies. At the same time, the study reveals that deficiencies in communication and collaboration can have a negative impact on both the staff's work environment and patient safety.  Conclusion: There is a need to strengthen team training, communication routines, and support structures in both prehospital and in-hospital settings. Since the study is based on subjective experiences, further research is needed to deepen the understanding of how organizational and educational interventions can improve the management of difficult airways and reduce the risk of adverse care events.