Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande andel av Sveriges växthusgasutsläpp och resursförbrukning. Den linjära karaktären på dagens byggprocesser, där material produceras, används och sedan kasseras, bidrar i hög grad till denna klimatpåverkan. Som svar på detta har cirkulär ekonomi lyfts fram som en strategi för att minska resursuttaget och förlänga materialens livslängd. I samband med detta framhävs även återbruk som en konkret åtgärd med stor potential att minska klimatpåverkan. Samtidigt visar tidigare forskning att återbruk ofta försvåras av avsaknaden av etablerade metoder, otydliga rutiner och en låg grad av digital integration. En utmaning som framhävs är att återbruk hanteras i separata arbetsflöden utan stöd av digitala verktyg, vilket leder till informationsförluster, manuella arbetsmoment och subjektivt beslutsfattande. Digitaliseringen och användningen av digitala verktyg har därför pekats ut som en möjliggörare för att synliggöra klimatpåverkan och effektivisera arbetsflöden. I samband med detta har byggnadsinformationsmodellering (BIM) framhävts om ett centralt verktyg för strukturerad informationshantering under hela byggnadens livscykel. Däremot är integrationen mellan BIM och externa verktyg för exempelvis klimatdata eller återbruksinventering ofta begränsad, vilket hindrar en samlad och systematisk bedömning av återbrukets klimatnytta i tidiga skeden.

Mot denna bakgrund syftar denna studie till att undersöka hur digitala verktyg, med särskilt fokus på BIM, kan användas för att effektivisera och standardisera beslutsprocessen för urval av återbrukbara produkter. Det övergripande målet är att bidra till en standardisering av den beslutsprocess som ligger till grund för urvalet av återbrukbara produkter efter inventeringsskedet. Studien syftar således till att öka förståelsen för hur digitaliseringen kan stödja övergången till ett mer cirkulärt byggande, där återbruk blir en naturlig och integrerad del av byggprocessen. Genom att visa hur digitala verktyg konkret kan användas för att minska beroendet av jungfruliga material och synliggöra återbrukets klimatnytta, bidrar studien med kunskap som kan ligga till grund för utvecklingen av praktiskt tillämpbara metoder inom branschen.

Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats där litteraturstudie, semistrukturerade intervjuer och utvecklingen av en digital demonstrator kombinerats. Demonstratorn har utformats med hjälp av parametrisk modellering i Autodesk Revit och Dynamo, där klimatdata från Boverkets klimatdatabas kopplas till objekt i BIM-modellen. Genom det utvecklade skriptet kategoriseras byggdelar och kopplas mot klimatpåverkan till respektive material, vilket möjliggör en automatisk beräkning av klimatpåverkan för såväl nyproducerade som återbrukade produkter. Resultaten visualiseras sedan direkt i modellen med hjälp av färgkodning och sammanställs i tabeller för vidare analys.

Resultaten visar att det finns ett tydligt behov av digitala verktyg som kan integrera återbruk i befintliga arbetsflöden. Intervjuerna indikerar att återbruk i nuläget ofta hanteras genom manuella och individberoende processer, vilket skapar osäkerhet och begränsar möjligheten till systematiskt beslutsfattande. Den utvecklade demonstratorn adresserar dessa utmaningar genom att skapa ett transparent och objektivt beslutsstöd, som kan användas redan i projektets tidiga skede där möjligheterna att påverka klimatpåverkan är som störst. Snarare än att utveckla ett nytt, fristående verktyg visar studien hur befintliga digitala lösningar kan kombineras och tillämpas för att stödja återbruk och klimatstyrda beslut. Således bidrar studien till att bredda digitaliseringens praktiska tillämpning inom cirkulärt byggande, samtidigt som det erbjuder ett konkret exempel på hur bristande interoperabilitet mellan verktyg kan överbryggas i praktiken. Sammantaget utgör studien ett kunskapsbidrag till branschens pågående omställning, där digitalisering och cirkulära strategier behöver mötas för att möjliggöra en mer hållbar byggsektor.

The building and construction sector accounts for a significant share of Sweden’s greenhouse gas emissions and resource consumption. This is largely due to the linear nature of current construction processes, where materials are produced, used, and discarded. In response, the circular economy has been highlighted as a key strategy for reducing resource extraction and extending material lifespans. Within this framework, the reuse of building components is emphasized as a concrete measure with considerable potential to reduce climate impact. However, previous research shows that large-scale reuse is often hindered by the absence of established methods, unclear routines, and a low degree of digital integration. A frequently emphasized challenge is that reuse is handled in separate workflows, unsupported by digital tools, leading to information loss, manual tasks, and subjective decision-making. In this context, digitalization is seen as a key enabler for improving efficiency, increasing transparency, and making the climate benefits of reuse visible. Building Information Modelling (BIM) has been identified as a central tool for structured information management throughout a building’s life cycle. However, integration between BIM and external systems, such as those managing climate data or reuse inventories, is often limited, making holistic assessments of reuse potential difficult during early design stages.

Against this background, the aim of this study is to explore how digital tools, with a particular focus on BIM, can be used to support more efficient and standardised decision-making related to reuse. The overall objective is to contribute to the standardisation of the decision-making process that underpins the selection of reusable products following the inventory phase. The study further aims to enhance understanding of how digitalisation can support the transition toward more circular construction practices, where reuse is a natural and integrated part of the design process. By demonstrating how digital tools can be applied to reduce dependence on virgin materials and highlight the climate benefits of reuse, the study contributes knowledge that can inform the development of practically applicable methods within the construction industry.

This study adopts a qualitative research approach, combining a literature review, semi-structured interviews, and the development of a digital demonstrator. The demonstrator was created using parametric modelling in Autodesk Revit and Dynamo, where climate data from the Swedish National Board of Housing (Boverket) database is linked to BIM objects. Through the developed script, building components are categorised and matched with climate impact data for respective materials, enabling automatic calculations of emissions related to both new and reused products. The results are visualised directly in the model using colour coding and summarised in data tables for further analysis.

The findings indicate a clear need for digital tools that can integrate reuse into existing workflows. Interviews reveal that reuse is currently managed through manual, person-dependent processes, which introduces uncertainty and hinders systematic decision-making. The developed demonstrator addresses these challenges by providing a transparent and objective decision support tool that can be used in early project stages—when the ability to influence climate impact is greatest. Rather than proposing a new standalone tool, the study illustrates how existing digital solutions can be combined and applied to support reuse and climate-informed decisions. As such, the study contributes to expanding the practical application of digitalisation within circular construction, while offering a concrete example of how interoperability barriers between digital tools can be overcome. Overall, the study provides a knowledge contribution to the sector’s ongoing transition, where digital and circular strategies must be aligned to enable a more sustainable built environment.