Olika samverkansprojekt har bildats i landet för att bromsa utvecklingen av den höga frekvensen av förtidspensionering och sjuktal i samhället. Intentionen är att förbättra möjligheten för människor att rehabiliteras tillbaka till arbetslivet. Denna undersökning återger resultat av tre inrättade samverkansprojekt, FAS, Arbetsgivarringen och Samanda. 35 personer ur dessa tre samverkansprojekt har ingått i denna studie. Samverkan har uppkommit på initiativ av försäkringskassan med syftet att samordnade resurser mellan samhällsaktörer och arbetsgivare är att förbättra individens möjlighet att återgå till arbete efter avslutad rehabilitering. Deltagarna i denna studie är positiva till samverkansprojektet och upplever att aktörerna i samverkansprojektet har haft ett uppriktigt uppsåt att förändra deltagarnas situation och tagit deras problematik på allvar. Trots uppriktiga ansträngningar har projektet inte förmått att hjälpa samtliga deltagarna till att på något genomgripande sätt ändra kursriktning. Däremot finns det indikationer på att det finns klara fördelar med att samordna resurser. Resultaten i denna undersökning antyder att yrkesbefattning och utbildning har haft betydelse för återgång till arbetet, men flertalet deltagare pekat även på att samverkansprojektet skapat en högre motivation hos dem själva att göra någonting åt den egna situationen. Vid en jämförelse mellan de tre samverkansprojekten framgick det att deltagarna i Arbetsgivarringen hade bästa utfall men samtidigt också störst frekvens av pensionering. Deltagarna i projektet FAS hade lägst utfall av förvärvsarbetande och sämst kontakt med arbetsgivaren. Deltagarna i Samanda hade flest fall av ersättning baserad på åtgärder och lägst frekvens av fast anställning. Deltagarna i Samanda hade dessutom en mer komplex problematik d.v.s. i högre utsträckning psykiska problem och längre tids arbetslöshet. De var också minst nöjda med projektet. Denna studie visar även att individens försörjningssituation är i stort sett oförändrad. Deltagarnas försörjning består till största delen av ersättning via socialförsäkringen. Intervjuer med ansvariga inom samverkansprojekten ger en något mer nyanserad bild av projekten. Överlag är man positiva till projekten och dess intention men man upplever även brister i projekten t.ex. att dessa i många fall bärs upp enskilda entusiastiska personer istället för att vara ordentligt organisatoriskt förankrade. Det mest positiva med projekten är att samordningen av aktörerna ger utrymme för att på ett mer kvalitativt sätt ta hand om klienterna medan det mest negativa är att projekten tar slut så existerar ingen uppföljning och feedback kring de klienter som deltog i projekten. Slutsatsen av denna studie är att för att lyckas bromsa det höga ohälsotalet i samhället krävs det att resurser sätts in i tid. Andra insikter rör omfattningen av personliga kontakter och kontaktnät, då de är av stor betydelse för att lyckas och bör finnas som ett naturligt inslag i projektverksamheten. Andra viktiga insikter rör förmågan att omsätta teoretiska kunskaper i praktiken. Av den anledningen förutsätter det förutom goda personliga kontakter en klart utarbetad strategi och gemensamt uttalat syfte hos samtliga aktörer för att få deltagarna tillbaka till arbetslivet.