Sprickor orsakade av krympnings - och temperaturrörelser i olika betongkonstruktioner leder ofta till omfattande och kostsamma åtgärder både ur konstruktions- och utförandesynpunkt. Vi har därför i denna fördjupningsdel av examensarbetet försökt att utveckla en testmetod, som vi kallar sprickfördelningsram, där man kan prova fram rätt betongsammansättning för pågjutningar under så realistiska omständigheter som möjligt. För att kunna utvärdera testmetoden har vi jämfört den med en mer vanlig försökstyp för sprickbildning vid förhindrad krympning, s.k. ringförsök. Detta har även bidragit till att vi kunnat studera olika fibermängders inverkan på sprickvidden. De provningar som har genomförts är försök vid förhindrad krympning, med hjälp av ringförsök och sprickfördelningsram, samt försök vid fri krympning. Resultaten från ringförsöken visar att jämfört med tidigare utförda studier har vi erhållit små medelsprickvidder hos ringprovkropparna generellt sett över hela försöksserien. Ett intressant resultat var att de ringprovkroppar som innehöll fibermängden 20 kg/m3 hade större medelsprickvidder än de med 10 kg/m3. Något som även är värt att notera är att den teoretiskt beräknade sprickvidden för en oarmerad ringprovkropp uppvisade god samstämmighet med uppmätt resultat. De provkroppar som gjöts på sprickfördelningsramen uppvisade inga krympsprickor som vi kunde upptäckta med vår mätutrustning (spricklupp). De teoretiska beräkningar som gjordes för att vi skulle få en uppfattning om vilken sprickvidd vi skulle kunnat förvänta oss, antyder att vi bl.a. vid pågjutningstjocklek 70 mm maximalt skulle erhållit en sprickvidd på ca 0,06 mm för en oarmerad provkropp. Det faktum att vi använde oss av armerad betong i dessa provkroppar har mest troligt bidragit till att minska denna sprickvidd än mer och därmed medfört att vi ej har kunnat hitta några sprickor. Något vi tycker oss kunna konstatera av de teoretiska beräkningarna är att man inte erhåller synliga krympsprickor (> 0,06 mm vid pågjutningstjocklek 70 mm) vid armerade provkroppar och den utformning som sprickfördelningsramen har i dag. Detta leder i sin tur till att en eventuell jämförelse med ringprovkropparna haltar.Försöken med fri krympning hos gjutna provprismor uppvisar endast en marginell skillnad mellan prismor med och utan fiber. Den teoretiskt beräknade krympningen skilde en aning gentemot uppmätt fri krympning och den visar även att en längre avformningstid, i vårt fall, teoretiskt sett skulle medfört en minskning av såväl slutkrympningen som hela krympnings-förloppet.Rapporten inleds i kapitel 1 med en beskrivning av sprickor i betongkonstruktioner, t.ex. allmänt om krympning och testmetoder. Kapitel 2 beskriver pilotförsöket med sprickfördelningsramen - uppbyggnad och stålramens konstruktion. Innehållet i kapitel 3 behandlar de olika försök som gjorts - testmetoder, förutsättningar inför gjutningar etc. Kapitel 4 innehåller resultat från alla försök samt teoretiska beräkningar. Slutligen redovisas slutsatser samt förslag till förbättringar inför framtida försök för respektive testmetod i kapitel 5.Appendix I innehåller mätprotokoll för respektive ringprovkropp från ringförsök.