Green Cargo har hos Banverket begärt tillstånd att köra timmertransporter på 2-axlig vagn med ökad axellast. Den nya vagnen ska i första hand köras med STAX 25 ton men är byggd för att klara STAX 30 ton. För att utreda eventuella ekonomiska konsekvenser för spårets nedbrytning har Banverket, hos JvtC i Luleå, beställt en utredning baserad på nedbrytnings- och simuleringsmodellen DeCoTrack. Denna rapport är resultatet av arbetet. Utredningen har begränsats till bandelarna bdl 215 och bdl 224 runt Ånge. Där fraktas årligen ca 1,2 MBRT timmer från inlandet ned till Töva- terminalen strax utanför Sundsvall. Transporterna utgör dock endast ca 34 % av det totala tonnaget på sträckan (gäller bdl 224). Resultaten av utredningen visar att om allt timmer flyttas till nya vagnen med höjning från STAX 22,5 till STAX 25 ton gäller att transporten ökar sin del av spårnedbrytningen med ca +7 %. En ökning till STAX 30 ton medför drygt +15 % med oförändrad tåghastighet. En reducerad hastighet till 80 km/h för STAX 30 ton minskar spårnedbrytningen till ca +13 %. Ökningen av spårnedbrytning kommer av att den nya vagnen går med högre axellast och att dess högre ofjädrade massa i löpverken antas orsaka mera spårutmattning. I pengar motsvarar en transport med ny vagn och STAX 25 ton att bandel 215 får en årlig kostnadsökning om endast +10 kkr medan bandel 224 ökar sin kostnad med +140 kkr. En intressant iakttagelse i arbetet med indata är den markanta minskningen i kurvslitage som noteras för kurvradier under 400m. Med smörjapparater monterade i kurvor med kurvradier under 400m så syns en reduktion av sidoslitage från 14mm på osmorda kurvor till ca 6 mm på de smorda under studerad period 1983-1999. En generell studie av axellast och hastighet relaterat till spårläge har också gjorts. Den visar på hur betydelsefullt ett gott spårläge är.