Skador på grund av hydraulisk utmattning eller "vattensprängning" av betongpålar har samband med följande faktorer: » Närvaro av fritt vatten eller grundvatten i jord med hög permeabilitet. » Omväxlande stora tryck- och dragspänningar i pålen under slagning, vilket medför utmattning av betongmaterialet. » Utmattningsmekanismerna i betong förstärks genom insugning och utpressning av vatten under stort tryck i förekommande spricksystem. » Förekomst av genomgående sprickor, anslutande tvärsprickor och mikrosprickor. » Sprickviddens variation med hänsyn till i betongen initiellt förekommande egenspänningar av temperatur, krympning och volymändringar av hydratation. Sprickor med mot ytskikten avtagande vidd är speciellt ofördelaktiga. Ogynnsam variation hos sprickvidden ökar med tilltagande dimensioner hos pålens tvärsnitt. » Betongens tryck- och draghållfasthet jämte andra mekaniska egenskaper hos betongen i pålelementet. » Pålens konstruktiva utformning, speciellt m h t armeringens storlek och fördelning över påltvärsnittet. Bygeldelning. » Geotekniska förhållanden. » Slagningsbetingelser. Stora tryck- och dragspänningar uppkommer företrädesvis vid hård slagning av långa pålar i relativt fasta leriga eller siltiga friktionsjordarter, varvid situationen kännetecknas av att mantelmotståndet (vanligen på grund av porvattenundertryck) är stort samtidigt som spetsmotståndet är litet eller måttligt. Typiskt för dessa tillstånd är att pålskallens fjädring är stor i förhållande till dess kvarstående sjunkning. Tendenser till uppträdande av stora dragkrafter kan diagnosticeras och övervakas med hjälp av modem stötvågsmätningsteknik.