Rapporten beskriver ett i modern tid nytt teoretiskt perspektiv på lärande, variationsteori. Teorin har sin grund i en fenomenografisk forskningstradition och dess syfte är att förklara hur lärande sker i termer av tre centrala begrepp: urskiljning, variation och samtidighet. I ett försök att ytterligare öka teorins tillämpbarhet och förklaringsvärde fogas, genom denna rapport, ännu ett begrepp till de ursprungliga tre, skillnad. I rapportens senare del exemplifieras och tillämpas variationsteorin på en empirisk klassrumsstudie där relationen lärarens undervisning och elevernas lärande sätts i fokus. Studien genomfördes i en "vanlig" medelstor klass, år 6, där läraren har ett väl preciserat mål att uppnå med sin undervisning, nämligen att öka elevernas ekologiska förståelse. Resultatet pekar på vikten av ökad kunskap om lärandeobjektets struktur, det vill säga vad lärandet syftar till att uppnå.