Syftet med föreliggande arbete är att presentera några relativt nya virkestorkningsmetoder. Tanken är att visa på metodernas möjligheter och begränsningar för den svenska träbranschen. De metoder som valts ut är torkning med hjälp av infraröd strålning och högfrekvens/vakuum-torkning. Studien baseras på fysikaliska förutsättningar, litteraturinventering, intervjuer med metodutvecklare och i IR-fallet på medverkan vid praktiska kvalitetsmätningar av det torkade virket. Resultatet visar att teknologin som bygger på infraröd teknik möjligen kan minska torkningstiden, men detta antagande bygger endast på den grundläggande fysiken bakom teknologin. De som har investerat i denna teknologi vill ej ge ut information kring tekniken innan den grundligt har testats. Därför finns en del obesvarade frågeställningar, såsom hur mycket tid som kan tjänas vid torkningen, energiåtgångens storlek samt vilken torkningskvalitet som erhålls med denna torkningsmetod. Det sistnämnda undersöks för närvarande av Trätek. Högfrekvens/vakuumtekniken som beskrivs här är utvecklad i Kanada och används industriellt där, än så länge dock i liten skala. Träslag som på senare tid undersökts och torkas med denna metod är företrädesvis nordamerikanskt barrvirke. Metoden lämpar sig ur ekonomiskt perspektiv (i Kanada) framför allt för torkning av grövre dimensioner, men också för att fuktutjämna konventionellt torkat virke. Fördelarna med metoden jämfört med konventionell teknik är kortare torkningstid, mindre förekomst av ytsprickor, inre spänningar och fläckvis missfärgning förekommer inte alls och dessutom uppnås en jämn slutfuktkvot i hela lasten. Virket behöver inte ströläggas då den huvudsakliga fukttransporten sker i fiberriktningen. Svårigheter med torkstyrningen i form av övertorkning och kollaps har numera minimerats genom den senaste generationen högfrekvens-/vakuumtorkar. Metoden kräver tillgång till elenergi och energiförbrukningen uppges till 1.2 kWh per kg bortfört vatten.